Nästan jämställda räcker inte

Idag minns vi den finska feminismens moder, Minna Canth. I Finland är vi långt före många andra då det gäller att behandla kvinnor och män lika. Det här brukar också föras fram av dem som tycker att jämställdhet inte är en prioritet.

Föreställ er detta. Finland tävlar i VM i längdskidåkning och leder överlägset. Det ser ut som om vi kommer att slå ett nytt världsrekord. Plötsligt saktar dock Finland in och de andra länderna börjar komma ifatt. De sista metrarna skidar Finland nästan slentrianmässigt och alla chanser till rekord är bortblåsta. Det är också lite oklart om vi alls kommer att vinna.

Vi ska vara otroligt stolta över hur långt vi har kommit i Finland. Det betyder ändå inte att jobbet är färdigt och att vi kan sakta ner.

En kvinna i Finland är fortsättningsvis en större risk att anställa eftersom hon har eller kanske får barn i framtiden. Det finns en större sannolikhet att hon inte får en lika bra lön som sina manliga vänner vilket gör att hon i framtiden också kommer att ha en mindre pension. Hon löper också en betydligt större risk att bli slagen av sin partner än andra kvinnor i Europa.

En man skulle ha bättre möjligheter på arbetsmarknaden. Samtidigt skulle det statistiskt sett vara mera sannolikt att han inte klarar sig bra i skolan eller studerar vidare. Han har inte heller samma möjlighet att vara hemma med sina barn och skulle i en vårdnadstvist ha sämre chanser att få vårdnaden. Risken är också större att han blir deprimerad, alkoholiserad, att han dör tidigare eller rentav gör självmord.

Finland är långt före många andra länder. Det betyder ändå inte att vi är färdiga. Bakom varje framsteg inom jämställdheten finns personer som Minna Canth som har kämpat för lika rättigheter.

Det bästa sättet att hedra Canths minne är att fortsätta hennes arbete. Målet med jämställdhet är att behandla alla lika. Nästan är inte tillräckligt.