Jag tror på jobb

OM IDA

Jag heter Ida Schauman och vill representera dig i Åbo stadsfullmäktige.  Jag definierar mig själv som en fritänkande socialliberal feminist. Så länge jag kan minnas har jag varit intresserad av världen omkring mig.

Det finns de som säger att man inte kan förändra världen. Jag håller envist fast vid att man kan det.Det krävs bara tillräckligt med tålamod, målmedvetenhet och engagemang.

LÄS MER

FACEBOOK

För någon vecka sedan talade professor Göran Djupsund om tvåspråkighetens framtid. Djupsunds analys var dyster och han förutspådde att svenskan som förvaltningsspråk dör ut inom 20 år. På en bild stod det Suomi Finland 100, på nästa endast Suomi 120.

Jag förstår Djupsunds analys och klandrar inte honom för den, svenskan har gått igenom svåra tider. Samtidigt har vi också sett ljusglimtar, inte minst gällande regeringens försök med frivillig skolsvenska. När familjer i östra Finland gavs möjligheten att välja bort svenskan var det så få som ville göra det, att endast en kommun faktiskt kommer att delta i försöket.

Som finlandssvenskar är vi ofta försiktiga med att kräva service på svenska eller ta för mycket plats med vår identitet. Vi vill ju inte vara jobbiga. Det finns dessutom också mycket annat viktigt som vi vill att beslutsfattare ska arbeta med - frågor som sysselsättning, infrastruktur, utbildning eller primärnäringarnas framtid.

Djupsunds analys visar ändå att svenskan, ljusglimtar till trots, inte bevarar sig själv. Tvåspråkigheten är ingen självklarhet. Då går vi sakta mot ett Finland där barnen inte längre kan gå i svenskspråkig skola, där äldre inte kan få åldras på sitt eget modersmål, mot ett samhälle där vi i vården inte ens har skyltar på två språk.

Nej, svenskan behöver sina försvarare. Vi behöver personer som vågar stå upp för vårt modersmål, också då det skulle vara lättare att vara tyst. Vi kan helt enkelt inte räkna med att någon annan minns att vi inte har platser i den svenska dagvården, att staten och tvåspråkiga kommuner faktiskt är skyldiga att ge service på svenska eller att vi faktiskt har rätt att tala svenska med läkaren - utan att någon suckar över hur svårt det blir.

Jag är övertygad om att vi kan bevisa Djupsund fel. Det kräver samarbete, mod och förmågan att hitta nya lösningar. Det innebär att vi inte kan fortsätta tumma på grundläggande rättigheter eftersom det steg för steg leder till enspråkighet. Det betyder att vi måste bli ännu bättre på att visa hur mycket positivt tvåspråkigheten för med sig.

Vi avgör själva hur framtiden ser ut – tillsammans kan vi säkra att svenskan inte bara är en del av historien, utan en avgörande del av Finlands framtid.
... See MoreSee Less

1 day ago

För någon vecka sedan talade professor Göran Djupsund om tvåspråkighetens framtid. Djupsunds analys var dyster och han förutspådde att svenskan som förvaltningsspråk dör ut inom 20 år. På en bild stod det Suomi Finland 100, på nästa endast Suomi 120. 
Jag förstår Djupsunds analys och klandrar inte honom för den, svenskan har gått igenom svåra tider. Samtidigt har vi också sett ljusglimtar, inte minst gällande regeringens försök med frivillig skolsvenska. När familjer i östra Finland gavs möjligheten att välja bort svenskan var det så få som ville göra det, att endast en kommun faktiskt kommer att delta i försöket.
Som finlandssvenskar är vi ofta försiktiga med att kräva service på svenska eller ta för mycket plats med vår identitet. Vi vill ju inte vara jobbiga. Det finns dessutom också mycket annat viktigt som vi vill att beslutsfattare ska arbeta med - frågor som sysselsättning, infrastruktur, utbildning eller primärnäringarnas framtid. 
Djupsunds analys visar ändå att svenskan, ljusglimtar till trots, inte bevarar sig själv. Tvåspråkigheten är ingen självklarhet. Då går vi sakta mot ett Finland där barnen inte längre kan gå i svenskspråkig skola, där äldre inte kan få åldras på sitt eget modersmål, mot ett samhälle där vi i vården inte ens har skyltar på två språk.
Nej, svenskan behöver sina försvarare. Vi behöver personer som vågar stå upp för vårt modersmål, också då det skulle vara lättare att vara tyst. Vi kan helt enkelt inte räkna med att någon annan minns att vi inte har platser i den svenska dagvården, att staten och tvåspråkiga kommuner faktiskt är skyldiga att ge service på svenska eller att vi faktiskt har rätt att tala svenska med läkaren - utan att någon suckar över hur svårt det blir.  
Jag är övertygad om att vi kan bevisa Djupsund fel. Det kräver samarbete, mod och förmågan att hitta nya lösningar. Det innebär att vi inte kan fortsätta tumma på grundläggande rättigheter eftersom det steg för steg leder till enspråkighet. Det betyder att vi måste bli ännu bättre på att visa hur mycket positivt tvåspråkigheten för med sig. 
Vi avgör själva hur framtiden ser ut – tillsammans kan vi säkra att svenskan inte bara är en del av historien, utan en avgörande del av Finlands framtid.

 

Comment on Facebook

Hoppas att svenska språket kommer att blomstra🌷🌷🌷

I veckan meddelade minister Annika Saarikko att det inte blir någon reform av familjeledigheten. Orsaken är enligt Saarikko att det inte finns resurser för det. Saarikkos uttalande känns på många sätt som ett svepskäl. Mer sannolikt handlar det om att Centern är rädd för att uppröra centerväljare.

Familj är en känslig fråga. Barnen är det viktigaste och finaste i livet, därför är det självklart att diskussionen om familjeledighet väcker känslor. Alla familjer gör sina egna val och de valen är rätta för just dem.

Som beslutsfattare måste man kunna se till helheten och hur samhället reagerar på våra system. I dagsläget är det klart att familjeledigheterna skapar ojämlikhet. Det syns i att det fortfarande nästan uteslutande är kvinnor som är hemma med barnen.

Föräldraledigheten används av kvinnor men också hemvårdsstödet används till 97 procent av mamman. Enligt forskning av FPA så fokuserar vi i Finland mera på mamman och moderskapet medan mammans partner - om hon har en sådan - är en biperson. I samma veva blir mammans möjligheter i arbetslivet sämre.

Familjepolitiken är en betydande samhällelig fråga. Det syns i att antalet kvinnor i arbetslivet är lägre i Finland än i övriga Norden. Det här har en direkt inverkan på vår ekonomi. I Finland är återgången till arbetslivet också längre och sänker samtidigt kvinnors löne- och pensionsnivå.

Hos oss deltar även endast 75 procent av barnen i småbarnspedagogik. Det här är betydligt färre än i övriga Norden och även i många andra OECD länder. Småbarnspedagogiken är mycket viktig för barnets inlärning, sociala färdigheter och utveckling.

I tiderna jobbade jag några år i Sverige. Jag glömmer aldrig när vår vice VD gick på pappaledighet. Det var okomplicerat, odramatiskt och väckte ingen diskussion - som det också borde vara. En jämställd familjepolitik skulle kunna ge samma resultat också i Finland.

Ett barn har rätt till sina föräldrar och föräldrar har rätt till att behandlas lika. Det är dags för Finland att följa resten av Norden - det är dags för en jämställd familjepolitik.
... See MoreSee Less

2 weeks ago

I veckan meddelade minister Annika Saarikko att det inte blir någon reform av familjeledigheten. Orsaken är enligt Saarikko att det inte finns resurser för det. Saarikkos uttalande känns på många sätt som ett svepskäl. Mer sannolikt handlar det om att Centern är rädd för att uppröra centerväljare. 
Familj är en känslig fråga. Barnen är det viktigaste och finaste i livet, därför är det självklart att diskussionen om familjeledighet väcker känslor. Alla familjer gör sina egna val och de valen är rätta för just dem. 
Som beslutsfattare måste man kunna se till helheten och hur samhället reagerar på våra system. I dagsläget är det klart att familjeledigheterna skapar ojämlikhet. Det syns i att det fortfarande nästan uteslutande är kvinnor som är hemma med barnen. 
Föräldraledigheten används av kvinnor men också hemvårdsstödet används till 97 procent av mamman. Enligt forskning av FPA så fokuserar vi i Finland mera på mamman och moderskapet medan mammans partner - om hon har en sådan - är en biperson. I samma veva blir mammans möjligheter i arbetslivet sämre. 
Familjepolitiken är en betydande samhällelig fråga.  Det syns i att antalet kvinnor i arbetslivet är lägre i Finland än i övriga Norden. Det här har en direkt inverkan på vår ekonomi. I Finland är återgången till arbetslivet också längre och sänker samtidigt kvinnors löne- och pensionsnivå. 
Hos oss deltar även endast 75 procent av barnen i småbarnspedagogik. Det här är betydligt färre än i övriga Norden och även i många andra OECD länder. Småbarnspedagogiken är mycket viktig för barnets inlärning, sociala färdigheter och utveckling.
I tiderna jobbade jag några år i Sverige. Jag glömmer aldrig när vår vice VD gick på pappaledighet. Det var okomplicerat, odramatiskt och väckte ingen diskussion - som det också borde vara. En jämställd familjepolitik skulle kunna ge samma resultat också i Finland. 
Ett barn har rätt till sina föräldrar och föräldrar har rätt till att behandlas lika. Det är dags för Finland att följa resten av Norden - det är dags för en jämställd familjepolitik.

 

Comment on Facebook

Rätt budskap. För mången center- (och även andra) parti riksdagsledamöter det viktigaste är att bli återvald inte att utveckla samhället. Det behövs yngre generations politiker till riksdagen. Så var det även tidigare på 60- till 80/90-talet när välfärdssamhället byggdes.

Vilken start på dagen. Åbolands långvariga riksdagsledamot och tidigare partiordförande Stefan Wallin meddelade idag att han inte ställer upp i riksdagsvalet 2019.

Steffi har varit en stark röst för Åboland och hela Egentliga Finland i riksdagens korridorer. Vi har honom att tacka för en otrolig insats för det svenskspråkiga, för skärgården och för Åboland. Egentliga Finland mister en av sina starkaste försvarare nästa vår.

Själv lärde jag känna Steffi under riksdagsvalskampanjen 2015. När man är två kandidater så får man tillbringa en hel del tid tillsammans och kampanjen blev bra mycket roligare av att det var just Steffi. Många kloka råd blev det också. Jag vill önska Steffi all lycka till i framtiden - blir spännande att se vilka utmaningar det blir för dig i framtiden!

För SFP i Egentliga Finland blir det en tid med viktiga beslut. Beslut som kommer att avgöra om vi har en åboländsk riksdagsledamot också nästa period. Tillsammans måste vi försäkra att åbolänningar har en stark intressebevakare i riksdagen också i framtiden.

En person som målmedvetet jobbar för frågor som till exempel skärgårdstrafiken, den svenskspråkiga vården och ingenjörsutbildningen. Det är också viktigt att personen har ett brett stöd i hela regionen och breda nätverk över partigränserna. Politik är en lagsport och man måste också kunna påverka också genom informella kanaler.

Har själv fått frågan om jag skulle vara intresserad av att ställa upp i valet. Ett sådant beslut kräver eftertanke, och jag vill ge det tillräckligt med tid före jag meddelar hur jag går vidare.

Med över 4000 röster i de senaste valen, och det mandat de ger mig, så känner jag mig förpliktigad att överväga en kandidatur - med allt det ansvar som det innebär.

Det absolut viktigaste är ändå att Åboland har en stark lobbare i Helsingfors också i framtiden.
... See MoreSee Less

2 weeks ago

 

Comment on Facebook

Att som "hjälpkandidat" till en sittande riksdagsledamot erhålla så många röster var fantastiskt bra. Nu är situationen en annan. Bara att köra på med full fart. Lycka till!

Du hör till den yngre generationen som beslutsfattare. Du och ytterligare flere behövs på nationelnivå. Stå på dig.

Du ska definitivt ställa upp Ida! Du är en stark kandidat och mycket smart kvinna ☺️

Jess!! #idaforpresident

SFP logo 200

Svensk Ungdom logo 200

Följ Ida på sociala medier: