Vi måste tala om svenskan
Åbo Underrättelser, 24.6.2014:
Ida Schauman (IS) och Li Andersson (LA) kommer båda från enspråkigt svenska familjer och har båda gått i svenskspråkig skola i Åbo, men de har upplevt sin svenskspråkiga uppväxt på mycket olika sätt. Andersson är irriterad över att hon växte upp i det enspråkigt ”svenska rum” som hon anser att existerar i Åbo, medan Schauman har upplevt en motsatt situation. Schauman säger att det var svårt att undvika det finska språket, såväl i skolan som på fritiden.
Varför är du positivt inställd till tvåspråkiga lösningar inom kommunen?
LA: Kommunen behöver både enspråkigt finska, enspråkigt svenska och tvåspråkiga lösningar. Skolan är bara ett område där det kunde ske ett samarbete mellan den svenska och finska instansen, men jag har aldrig sagt att alla skolor ska bli tvåspråkiga. Det kunde till exempel vara frågan om några enstaka kurser eller lektioner som sammanför de finska och de svenska eleverna. Gemensamma kurser med finskspråkiga elever hade gynnat mig mycket. Tvåspråkiga hobbyer i stadens regi fanns inte heller när jag var i skolåldern.
Varför vill du bevara en enspråkig lösning?
IS: Först och främst vill jag säga att det är viktigt att diskutera ämnet. Har Andersson upplevt sig som isolerad finns det säkert andra finlandssvenskar i Åbo som har upplevt samma. Däremot anser jag att tvåspråkiga lösningar är som att skjuta en fluga som cirkulerar kring benen. Det finns en chans att du träffar flugan, men chansen att du skjuter dig själv i foten är mycket större. Det finns många risker med att införa tvåspråkiga system i skolan. När jag gick i Katedralskolan var över hälften av eleverna tvåspråkiga. Om utbildningen varit tvåspråkig skulle finskan snabbt tagit över.
Beror den dåliga kunskapen i det andra inhemska språket på dålig språkundervisning?
LA: Det finns en gräns för hur många språk man kan lära sig i skolan utan att använda språken. Elever förväntas lära sig ett språk utan att använda språket i praktiken och därför skulle jag gärna se ett samarbete mellan skolorna för att eleverna ska förstå varför de måste lära sig det andra inhemska språket.
IS: Jag tror att språkundervisningen är en otroligt viktig del och att man borde utveckla en undervisning som verkligen lär unga tala. Det gäller andra också, inte bara finskan eller svenskan. Vad gäller Åbo som är en mycket finskspråkig stad så tror jag det finns bra förutsättningar för svenskspråkiga att lära sig finska. Det finns flera finskspråkiga skolor man kunder samarbeta med. Utan en bra undervisning som grund tror jag dock det blir svårt att knyta kontakter och då tror jag inte at påtvingade tvåspråkiga lösningar gör någon nytta.
LA: En aspekt som man måste komma ihåg när man diskuterar tvåspråkiga lösningar i kommunen är att det finns väldigt många olika sorters finlandssvenskar med olika typer av behov för att lära sig finska. Slutligen vill trots allt alla samma sak, nämligen att ha två starka språk istället för två svaga och på den här punkten finns det kanske skäl att se över språkundervisningen så att den uppfyller alla elevers behov.
IS: Men skolans uppgift är inte att uppfostra tvåspråkiga individer utan att ge kunskap åt eleverna. Språket är en del av kunskapen, men man får inte heller riskera ungas allmänbildning för att hjälpa eleverna med finskan.
Li Andersson vad betyder de tvåspråkiga system som du talar om i din insändare?
Då hänvisar jag egentligen till problemen med den Taxellska paradoxen eftersom den har gett upphov till isolering. Det finns både svenskspråkiga som vill lära sig bättre finska och finskspråkiga som vill lära sig bättre svenska, men eftersom de befinner sig i olika enspråkiga rum sker inget kunskapsutbyte.
Ida Schauman tycker du att den Taxellska paradoxen fungerar?
Taxellska paradoxen betyder egentligen endast att vi har enspråkiga lösningar inom till exempel skolsystemet och hälsovården. Jag tror att den är en av de största orsakerna till att svenskan hållits levande i Åbo. Den stöds av empirisk forskning som bevisat att den fungerar.
Ni talar båda om att växa upp i en svenskspråkig miljö, men vad betyder det i praktiken?
IS: Som finlandssvensk söker man sig ofta till svenskspråkiga aktiviteter. Det är inte en tillfällighet att så många finlandssvenska barn och unga spelar handboll. Men den egna vänskapskretsen spelar också en mycket stor roll. Under min skoltid var största delen av mina vänner tvåspråkiga och de talade oftast finska sinsemellan så min uppväxt var nödvändigtvis inte så svenskspråkig. Tvärtom upplevde jag flera gånger att det svenska utbudet i staden var mycket begränsat och att man hade mycket mera alternativ om man deltog i finskspråkig hobbyverksamhet jämfört med svensk.
LA: För mig betyder den svenskspråkiga miljön att jag gick i svensk skola, hela min släkt är svenskspråkig och alla mina hobbyn var också på svenska.
Vem gynnas av tvåspråkiga lösningar?
LA: Först och främst gynnas de som har antingen svenska eller finska som modersmål, men på finskt håll pågår ingen debatt om tvåspråkiga lösningar. Därför är det bra om initiativet kommer från finlandssvenskt håll.
IS: Under tiden jag jobbade på riksdagen hade vi besök av två finska skolklasser med svenskspråkiga vänklasser och jag märkte direkt att eleverna hade en annan attityd till svenskan. I den här formen av språksamarbete gynnades alla både de finskspråkiga och de svenskspråkiga eleverna. Det här var ändå på lärarnas initiativ och det var de som hade skapat samarbetet mellan skolorna. Jag tror att språkundervisningen och engagerade lärare är en viktig nyckel till att väcka engagemang. Samtidigt är det i slutändan trots allt varje enskild individ som måste förstå varför det är bra att lära sig det andra inhemska språket.
Ida Schauman, blir politiker inom SU och SFP rädda när andra partier, till exempel Samlingspartiet och Vänsterförbundet, tar tag i ärenden som hittills bara behandlats av SFP?
Nej, tvärtom är det positivt att det finns ett stöd för och åsikter om svenskan i Finland också i de andra partierna.
Håller SFP på att tappa greppet om sin viktigaste politiska fråga?
IS: Det tror jag inte. SFP värnar hela tiden om svenskans roll i Finland och fungerar som vakthund för att säkra svenskans framtid.
LA: Finlandsvenskar som inte hör till SFP är livsviktiga för svenskans framtid. Det är viktigt att det förs en debatt över partigränserna så att finlandsvenska politiker kan skapa en gemensam strategi för att bevara svenskan i Finland.
IS: Men det samarbetet finns redan i Folktinget med många politiker från olika partier som kan diskutera svenskan i Finland.
LA: Förutom Folktinget behövs åtgärder på gräsrotsnivå. Fullmäktigeledamöter från olika partier inom kommunalpolitiken borde träffas för att diskutera det svenska språket i Åbo, men den debatten är mycket sporadisk.
Artikeln kan läsas här: http://www.abounderrattelser.fi/news/2014/06/vi-maste-tala-om-svenskan.html
