Vackra tal om jämställdhet har ingen betydelse om man nästa dag trampar på den

Den senaste regeringsperioden har jag inte haft höga hopp för jämställdheten. Under åren har vi sett hur reformen av familjeledigheten har uteblivit, hur nedskärningar har drabbat kvinnodominerade branscher och hur den subjektiva rätten till dagvård begränsades.

Det märks att Finland har styrts av den mest mansdominerade regeringen på över 20 år. En fråga trodde jag ändå att vi var överens om – varje kvinnas rätt till sin kropp och till abort. Den tanken gick i kras då riksdagen gav förtroende åt Timo Soini förra fredagen.

Rätten till abort är en förutsättning för ett hållbart och jämlikt samhälle. För att alla ska kunna ha samma möjligheter till arbete, hälsa, utbildning, och delaktighet – måste de kunna bestämma när och om de vill bli gravida. En abort är aldrig ett lätt beslut, tvärtom är det ofta ett av de svåraste beslut som en kvinna kan fatta. Samtidigt vet vi också att abortförbud leder till farliga olagliga aborter som i värsta fall kan leda till döden.

Många västländer, däribland Finland, har sett aborträtten och rätten till preventivmedel som en central del av arbetet för att stärka kvinnor i utvecklingsländer. Utrikesministern har en viktig roll i att främja Finlands målsättningar.

Det här är speciellt viktigt nu, eftersom länder som t.ex. USA har slutat finansiera bistånd med målsättningen att stärka kvinnors rätt till abort. Trumps ”Protecting Life in Global Health Assistance” har lett till nedskärningar på 8,8 miljarder dollar för organisationer som arbetar med familjeplanering.

Jag kan inte låta bli att tänka på vad som skulle ha hänt om vår försvarsminister hade rest världen runt och talat för att Finland ska gå med i NATO. Eller om en muslimsk minister hade sagt att sharialag inte är så farligt. Men att den konservativa, kristna, vita utrikesministern talar för ett förbud som varje år leder till ojämlikhet, lidande och i värsta fall döden för tusentals kvinnor – det har regeringspartierna inget problem med.

Vackra tal om jämställdhet har ingen betydelse om man nästa dag trampar på den. Det är väldigt enkelt – antingen tycker man att jämställdhet är viktigt och eller så gör man inte det. Den här regeringen har gjort det väldigt klart var den står.