Mindre prat och mera närmat
Under de senaste åren har en positiv trend växt fram i Finland, nämligen viljan att använda närproducerad mat. Allt flera är medvetna om inte bara vad de äter utan var och under vilka förhållanden maten har producerats. Trots det finns det fortsättningsvis en outnyttjad potential i den lokala produktionen, inte minst i vår region.
Egentliga Finland är en av de största livsmedelsregionerna i Finland. År 2012 fanns det 6091 gårdar i regionen och runt 300 dryckes- och livsmedelsbolag. Enligt en undersökning av Helsingfors Universitet ser framtidsutsikterna för livsmedelssektorn varierande ut beroende på om man ser på den privata eller den offentliga sektorn.
Inom den privata sektorn ser 88 procent av företag som förädlar och producerar livsmedelsprodukter att deras omsättning kommer att växa de kommande åren. Om bedömningen är rätt skulle det innebära en ökning av regionens BNP på 344 miljoner euro vilket i personal ger över 2800 årsverken mera i hela matkedjan. Som jämförelse gav bygget av Viking Grace 2600 årsverken, med andra ord är det en mycket positiv prognos.
Det som är oroande är utvecklingen på den offentliga sidan. Idag utgör närmat ca 26 procent av de offentliga kökens inköp medan 52 procent kommer från resten av Finland och 22 procent av varor från utlandet. När man ser några år framåt till år 2020 beräknas andelen närmat minska till 20 procent medan andelen utländsk mat förväntas öka med 9 procent. Det här trots att det länge varit ett uttalat mål inom politiken att öka andelen närproducerad mat i de offentliga köken. Det leder onekligen till frågan om det faktiskt finns ett intresse för närmat bland beslutsfattare eller om man helt enkelt väljer att främja annat.
Det finns vissa argument som brukar komma upp då man diskuterar upphandlingen till offentliga kök. Ett är att vi inte i dagens läge har lagstiftning som tillåter upphandlaren att använda närmat som ett urvalskriterium och att man inväntar den nya lagen som är under beredning just nu.
Det är sant att upphandlingslagen inte tillåter att man direkt förutsätter att maten ska vara lokalt producerad men det betyder inte att man inte kan välja närmat. Idag är det fullt möjligt att använda livsmedlens egenskaper som t.ex. minimikrav. Om man upphandlar potatis kan man helt lagligt kräva att tiden mellan skalning och leverans inte får överskrida en viss mängd timmar och på så sätt indirekt förutsätta att maten är lokalt producerad.
Ett annat argument är att lokala producenter inte har kapacitet att delta i offentliga upphandlingar. Det stämmer att det blir svårt för mindre företag att delta då allt flera upphandlingar sker centralt med större volymer. Samtidigt kan man också i större upphandlingar ge mindre producenter en chans genom att godkänna delanbud i upphandlingen. Genom att våga spjälka upp upphandlingen kan man främja mindre producenter också då enheterna blir större. Allt flera producenter har också börjat samarbeta för att kunna möta volymkraven.
Det finns inga lagenliga hinder för att upphandla närmat, det kräver bara mera arbete och framför allt medvetna val av beslutsfattare. En satsning på närproducerat är inte bara en satsning på renare mat utan också på sysselsättning i regionen. En kortsiktig kostnad för inköp av närmat blir således en långsiktig investering i företagsamhet och jobb. Svensk Ungdom ser att det är dags för beslutsfattare att skrida från ord till handling och gör aktiva val för att främja närmat. Verktygen finns, nu är det dags att börja använda dem.
